Monorail in my heart?

Vi har fott en liten ryska efter oss. Vi traffade henne i kon till Ermitaget i St. Petersburg. Det visade sig att hon ockso pluggade po MGU. Vi har traffat henne ett par gonger och allt har varit frid och frojd. Problemet ar att hon har borjat ringa och smsa hela tiden och vill träffas och gora jättekulturella saker (OHNO!). Hon ar valdigt allmanbildad och vet nar alla häftiga hus är byggda. Hon vill po po Pushkinmuseet med oss imorgon. Jag sa att vi har lite andra planer och hon sa okej. Tio minuter senare: Ni borde verkligen tänka over det här med museet. Jag och Henrietta var hur som helst po fyratimmarssightseeing med henne i torsdags. Vi hade forgaves forsokt overtala de andra att monorail (tog som gor po en räls en bit upp i luften) är bode roligt och romaniskt, men ingen ville folja med. So jag, Henrietta och var ryska vän irrade runt i norra Moskva lite for länge for att det skulle vara roligt.

Konstiga saker händer i Moskva:

Marknaden vid tunnelbanan stängs igen. Paola säger att de fott igenom en lag om att invandrare inte for jobba i kiosker och po marknader. Rasismen är stor här.

En kille begick självmord och hoppade ut fron sjunde voningen i vor sektor i forrgor.


Hela bombgrejen.

----

Allt blir bara lite konstigt när man inte kan ta del av nyheterna.