Osttoast
Ni vet de dar regniga dagarna nar man bara vill sitta inne och lesa en bra bok och eta massa godis? Det ar som Ryssland ar varje dag. Jag tar del av det ryska exotiska vegetariska koket genom att bara eta osttoast och potatis. Varje kvell ar jag helt slut.
Idag fick vi gora ett test for att se vilken nivo vi log po. Jag sa typ vad jag hette och att jag hade en mamma, en pappa och en bror. Plus att jag spelade saxofon. Sen fick vi gora ett skriftligt prov med jattemonga frogor. Jag fick 42% rett. Irina (lararen) sa att det var normalt. Hehe. Vi treffade en amerikan som heter Jacob ockso. Han hade aldrig varit utanfor USA. Jag tycker det ar veldigt modigt att ge sig hit sjelv do. Idag har vi aven sett ett regnigt rott torg och ett dyrt GUM(det statliga kopcentrumet).
Igor(inte namnet!) visade en kille som heter Karl-Adam oss runt. Sen fick vi henga med till hans lagenhet po svenska ambassaden. Det var jattetrevligt. Man kende sig fett VIP. Vi ska dit po lordag igen.
Idag har jag kopt ett par rosa plastiga tofflor att ha po mig i duschen. Man vogar inte sto daer barfota. Hursomhelst er jag best po att bestalla saker med ost samt att saga -jag pratar inte ryska-.
Welcome to Russia
Okej. Jag är här. Jag lever. Såhär kom jag hit:
Vikingline. Vi kändes som de enda svenskarna på hela båten. Finsk karaoke, porrlila gardiner och husbandet escort (vilket säger allt). Vi hittade en resturang och jag åt chevreost. I hytten lyssnade vi på fin musik. Det är tur att Kalle har bra musiksmak. Hytten var som en hytt brukar vara. Vit och liten. Vi var glada, även om allt kändes lite konstigt. Det kändes helt enkelt som att åka på semester utan att kunna tänka -snart är jag hemma igen-.
Vi kom fram till Helsingfors på morgonen. I hissen stod en kille och drack öl. 9 på morgonen. Finland<3
Vi lodade runt lite i stan och hamnade till slut på Fazers cafe. Jag åt en bakelse med vit choklad och vinbär.
Vi gick in i en finsk kyrka och konstaterade att den följde samma monster som det mesta i Finland; Kalt, tomt och -stilrent- (omojligt att göra citattecken med det här tagentbordet). Sen gick vi in i en rysk-ortodox kyrka och den var mer party. Guld och grejer, mer blingbling helt enkelt. Vi sökte upp en sjysst kebabställe och jag åt falafel. Vi drog oss bort mot tågstationen. Vi snackade med någon informatör som sa att vi skulle åka från spår 6. Vi gick dit och självklart var skylten till spår 6 sönderfallen. Ryssland <3
Tåget rullade in till slut. Jag och Johanna skulle sova i samma kupe. Det var en matta på golvet, en trasig radio och ingen stege till vara sängar, vilket lockade till vissa aktobatiska övningar. Efter några stationer kliver ett par in som tydligen ska sova hos oss. Det konstiga är att anledningen till att Calle inte fick sova i vår kupe var att det skulle vara herr-och damkupeer. Men där tvingas vi ändå stå ut med den här mannens underliga kroppslukt och snarkningar. Konduktoren ber oss fylla i massa papper, ett av dem på bara ryska. Men med ett lexikon lyckades vi lista ut allt vi skulle skriva.
Imorse kom vi fram till Moskva. Vi får tag i en (svart)taxi som tar oss till MGU för 1000 rubel med hans minivan. Vi kommer dit, hittar sektor E som vi enligt våra papper från iventus ska bo i. Dessvärre stor en vakt ivägen och vi inser att vi inte kommer att komma in. Vi går runt till huvudingången, men den visar sig också vaktas av vakter. Jag hittar en student som pratar engelska och frågar vad vi ska göra. Han tar mig till en reception (hål i väggen). Kvinnan i receptionen ringer någonstans och ger mig luren. En tjej som pratar engelska säger att hon kommer och möter oss om en kvart. Jag tackar killen for hjälpen och det sista han säger är -welcome to Russia-. Yes.
Efter 25 minuter kommer en liten tjej i rosa flipflops. Hon vill ha vora foton och kolla på vora pass. Sedan går hon iväg och säger att hon ska fixa vora ID-kort och ska vara tillbaka om en halvtimme. Vi satte oss i parken utanfor MGU. En halvtimme... en timme... en och en halv timme... två timmar! En tjej med enorma ogonfransar som hette Lena ger oss våra ID-kort och sager att den andra tjejen inte vågade hmta oss for hon trodde att vi var så arga for att det tagit sån tid. Vi var inte arga, men trotta och framfor allt hungriga. Klockan två hade vi inte atit någon frukost och dagen innan hade vi inte atit middag.
Rummen, det stora spänningsmomentet. Ja, det är lite skabbigt. Ja, det luktar lite konstigt. Ja, jag bor bredvid en kines. Jag har inte sett henne än, men hennes trosor hängde i duschen. Henrietta!?! P.g.a. renoveringar så ska vi kanske få flytta i mitten av september. Allt är lite förvirrat, men det är okej.
Jag fick även fotas av en läskig fotograf eftersom mitt foto tydligen var för glansigt. Han tog fyra bilder och visade alla på en skärm. Jag väljer en och han stirrar på mig, ler och säger -are you sure?- Smickrande värre!
Vi åt i stalovaian och den exotiska vegetariska kosten bestod av potatis, kål och ägg. Calle åt en efterrätt som bestod av typ rödfärgad creme fraiche > scary och tydligen äckligt.
Nu sitter vi på ett internetcafe på campus. Det kostar 25kr i timmen. Dessvärre finns ingen möjlighet att koppla in kameran, så jag kan inte lägga upp några bilder. Förhoppningsvis kan vi hitta någonstans i stan där det går. Faktumet att det är vakter runt hela universitet göratt varken Andreas eller min familj kommer få se mitt rum. Det är väldigt trist, men det ordnar sig. Jag mår efter omständigheterna bra. Det här måste bara få sjunka in lite.
Det är jobbigt att kopiera in alla å, ä och ö. Jag kanske missade några.
Vikingline. Vi kändes som de enda svenskarna på hela båten. Finsk karaoke, porrlila gardiner och husbandet escort (vilket säger allt). Vi hittade en resturang och jag åt chevreost. I hytten lyssnade vi på fin musik. Det är tur att Kalle har bra musiksmak. Hytten var som en hytt brukar vara. Vit och liten. Vi var glada, även om allt kändes lite konstigt. Det kändes helt enkelt som att åka på semester utan att kunna tänka -snart är jag hemma igen-.
Vi kom fram till Helsingfors på morgonen. I hissen stod en kille och drack öl. 9 på morgonen. Finland<3
Vi lodade runt lite i stan och hamnade till slut på Fazers cafe. Jag åt en bakelse med vit choklad och vinbär.
Vi gick in i en finsk kyrka och konstaterade att den följde samma monster som det mesta i Finland; Kalt, tomt och -stilrent- (omojligt att göra citattecken med det här tagentbordet). Sen gick vi in i en rysk-ortodox kyrka och den var mer party. Guld och grejer, mer blingbling helt enkelt. Vi sökte upp en sjysst kebabställe och jag åt falafel. Vi drog oss bort mot tågstationen. Vi snackade med någon informatör som sa att vi skulle åka från spår 6. Vi gick dit och självklart var skylten till spår 6 sönderfallen. Ryssland <3
Tåget rullade in till slut. Jag och Johanna skulle sova i samma kupe. Det var en matta på golvet, en trasig radio och ingen stege till vara sängar, vilket lockade till vissa aktobatiska övningar. Efter några stationer kliver ett par in som tydligen ska sova hos oss. Det konstiga är att anledningen till att Calle inte fick sova i vår kupe var att det skulle vara herr-och damkupeer. Men där tvingas vi ändå stå ut med den här mannens underliga kroppslukt och snarkningar. Konduktoren ber oss fylla i massa papper, ett av dem på bara ryska. Men med ett lexikon lyckades vi lista ut allt vi skulle skriva.
Imorse kom vi fram till Moskva. Vi får tag i en (svart)taxi som tar oss till MGU för 1000 rubel med hans minivan. Vi kommer dit, hittar sektor E som vi enligt våra papper från iventus ska bo i. Dessvärre stor en vakt ivägen och vi inser att vi inte kommer att komma in. Vi går runt till huvudingången, men den visar sig också vaktas av vakter. Jag hittar en student som pratar engelska och frågar vad vi ska göra. Han tar mig till en reception (hål i väggen). Kvinnan i receptionen ringer någonstans och ger mig luren. En tjej som pratar engelska säger att hon kommer och möter oss om en kvart. Jag tackar killen for hjälpen och det sista han säger är -welcome to Russia-. Yes.
Efter 25 minuter kommer en liten tjej i rosa flipflops. Hon vill ha vora foton och kolla på vora pass. Sedan går hon iväg och säger att hon ska fixa vora ID-kort och ska vara tillbaka om en halvtimme. Vi satte oss i parken utanfor MGU. En halvtimme... en timme... en och en halv timme... två timmar! En tjej med enorma ogonfransar som hette Lena ger oss våra ID-kort och sager att den andra tjejen inte vågade hmta oss for hon trodde att vi var så arga for att det tagit sån tid. Vi var inte arga, men trotta och framfor allt hungriga. Klockan två hade vi inte atit någon frukost och dagen innan hade vi inte atit middag.
Rummen, det stora spänningsmomentet. Ja, det är lite skabbigt. Ja, det luktar lite konstigt. Ja, jag bor bredvid en kines. Jag har inte sett henne än, men hennes trosor hängde i duschen. Henrietta!?! P.g.a. renoveringar så ska vi kanske få flytta i mitten av september. Allt är lite förvirrat, men det är okej.
Jag fick även fotas av en läskig fotograf eftersom mitt foto tydligen var för glansigt. Han tog fyra bilder och visade alla på en skärm. Jag väljer en och han stirrar på mig, ler och säger -are you sure?- Smickrande värre!
Vi åt i stalovaian och den exotiska vegetariska kosten bestod av potatis, kål och ägg. Calle åt en efterrätt som bestod av typ rödfärgad creme fraiche > scary och tydligen äckligt.
Nu sitter vi på ett internetcafe på campus. Det kostar 25kr i timmen. Dessvärre finns ingen möjlighet att koppla in kameran, så jag kan inte lägga upp några bilder. Förhoppningsvis kan vi hitta någonstans i stan där det går. Faktumet att det är vakter runt hela universitet göratt varken Andreas eller min familj kommer få se mitt rum. Det är väldigt trist, men det ordnar sig. Jag mår efter omständigheterna bra. Det här måste bara få sjunka in lite.
Det är jobbigt att kopiera in alla å, ä och ö. Jag kanske missade några.
Gnu
Hemtentan är ivägskickad!
Det är väldigt fullt upp nu. På listan står bland annat:
Städning
Montering av skåp
Teater
Åka till iventus
Kalas
Romantisk middag<3
Allmän panik och "vad har jag gett mig in på"
Igår såg jag, andreas, sofia och nibbe på Jarhead. Den var mycket bra.
Det är väldigt fullt upp nu. På listan står bland annat:
Städning
Montering av skåp
Teater
Åka till iventus
Kalas
Romantisk middag<3
Allmän panik och "vad har jag gett mig in på"
Igår såg jag, andreas, sofia och nibbe på Jarhead. Den var mycket bra.
Smak på framtiden
13 dagar kvar tills jag åker. Henrietta visade mig den här sidan. Vi kommer kunna upprätta ett naturreservat i vårt badrum där vi kan studera alla utrotningshotade arter.
13 små dagar - OMG, eller ska jag säga MGU?
Efter att illamåendet lämnat mig kunde jag äta lite bulgur med jordgubbar och fetaost. Inatt tog Iller in en mus när jag och Andreas kom hem. När Andreas bar ut honom med musen i munnen tappade iller musen. Andreas råkade trampa på den. Inälvorna var utanför kroppen (utälvor?). Katten var bannad från mitt rum resten av natten.
Idag försöker han se oskyldig ut
Jag måste måste måste plugga :/
13 små dagar - OMG, eller ska jag säga MGU?
Efter att illamåendet lämnat mig kunde jag äta lite bulgur med jordgubbar och fetaost. Inatt tog Iller in en mus när jag och Andreas kom hem. När Andreas bar ut honom med musen i munnen tappade iller musen. Andreas råkade trampa på den. Inälvorna var utanför kroppen (utälvor?). Katten var bannad från mitt rum resten av natten.
Idag försöker han se oskyldig ut
Jag måste måste måste plugga :/
Green Tchaé MINT
Paniken, förväntningarna och försäkringskrånglet växer sakta men säkert för varje dag som går. Jag har en lång lista med saker som ska göras under de 19 dagar som återstår innan jag åker. Bland annat en halv fempoängskurs i det ekonomiska tänkandets historia.
Jag och Andreas var på moderna muséet idag. Vi såg på Paul McCarthys utställning. Den var blodig och naken och finns kvar i mig som ett illamående. Det kan innebära att jag är en dålig besökare/betraktare av konst. Jag vet inte. Jag ångrar inte att jag såg den. Utställningen ska kanske förstås såhär.
Jag och Andreas var på moderna muséet idag. Vi såg på Paul McCarthys utställning. Den var blodig och naken och finns kvar i mig som ett illamående. Det kan innebära att jag är en dålig besökare/betraktare av konst. Jag vet inte. Jag ångrar inte att jag såg den. Utställningen ska kanske förstås såhär.
"Men penisen är aldrig erigerad och i skulpturerna är den alltid löstagbar. Manligheten blir patetisk snarare än macho och heroisk."
Vem vet och framför allt: vem är tillräckligt häftig för att veta? Ahh
Mer trivsam var deras samling med den moderna konstens utveckling fram till idag. Där attackerades man i alla fall inte av konstverken. Det måste vara roligt att ha två C:n efter varandra i sitt namn, speciellt ett stort och ett litet.