Welcome to Russia
Okej. Jag är här. Jag lever. Såhär kom jag hit:
Vikingline. Vi kändes som de enda svenskarna på hela båten. Finsk karaoke, porrlila gardiner och husbandet escort (vilket säger allt). Vi hittade en resturang och jag åt chevreost. I hytten lyssnade vi på fin musik. Det är tur att Kalle har bra musiksmak. Hytten var som en hytt brukar vara. Vit och liten. Vi var glada, även om allt kändes lite konstigt. Det kändes helt enkelt som att åka på semester utan att kunna tänka -snart är jag hemma igen-.
Vi kom fram till Helsingfors på morgonen. I hissen stod en kille och drack öl. 9 på morgonen. Finland<3
Vi lodade runt lite i stan och hamnade till slut på Fazers cafe. Jag åt en bakelse med vit choklad och vinbär.
Vi gick in i en finsk kyrka och konstaterade att den följde samma monster som det mesta i Finland; Kalt, tomt och -stilrent- (omojligt att göra citattecken med det här tagentbordet). Sen gick vi in i en rysk-ortodox kyrka och den var mer party. Guld och grejer, mer blingbling helt enkelt. Vi sökte upp en sjysst kebabställe och jag åt falafel. Vi drog oss bort mot tågstationen. Vi snackade med någon informatör som sa att vi skulle åka från spår 6. Vi gick dit och självklart var skylten till spår 6 sönderfallen. Ryssland <3
Tåget rullade in till slut. Jag och Johanna skulle sova i samma kupe. Det var en matta på golvet, en trasig radio och ingen stege till vara sängar, vilket lockade till vissa aktobatiska övningar. Efter några stationer kliver ett par in som tydligen ska sova hos oss. Det konstiga är att anledningen till att Calle inte fick sova i vår kupe var att det skulle vara herr-och damkupeer. Men där tvingas vi ändå stå ut med den här mannens underliga kroppslukt och snarkningar. Konduktoren ber oss fylla i massa papper, ett av dem på bara ryska. Men med ett lexikon lyckades vi lista ut allt vi skulle skriva.
Imorse kom vi fram till Moskva. Vi får tag i en (svart)taxi som tar oss till MGU för 1000 rubel med hans minivan. Vi kommer dit, hittar sektor E som vi enligt våra papper från iventus ska bo i. Dessvärre stor en vakt ivägen och vi inser att vi inte kommer att komma in. Vi går runt till huvudingången, men den visar sig också vaktas av vakter. Jag hittar en student som pratar engelska och frågar vad vi ska göra. Han tar mig till en reception (hål i väggen). Kvinnan i receptionen ringer någonstans och ger mig luren. En tjej som pratar engelska säger att hon kommer och möter oss om en kvart. Jag tackar killen for hjälpen och det sista han säger är -welcome to Russia-. Yes.
Efter 25 minuter kommer en liten tjej i rosa flipflops. Hon vill ha vora foton och kolla på vora pass. Sedan går hon iväg och säger att hon ska fixa vora ID-kort och ska vara tillbaka om en halvtimme. Vi satte oss i parken utanfor MGU. En halvtimme... en timme... en och en halv timme... två timmar! En tjej med enorma ogonfransar som hette Lena ger oss våra ID-kort och sager att den andra tjejen inte vågade hmta oss for hon trodde att vi var så arga for att det tagit sån tid. Vi var inte arga, men trotta och framfor allt hungriga. Klockan två hade vi inte atit någon frukost och dagen innan hade vi inte atit middag.
Rummen, det stora spänningsmomentet. Ja, det är lite skabbigt. Ja, det luktar lite konstigt. Ja, jag bor bredvid en kines. Jag har inte sett henne än, men hennes trosor hängde i duschen. Henrietta!?! P.g.a. renoveringar så ska vi kanske få flytta i mitten av september. Allt är lite förvirrat, men det är okej.
Jag fick även fotas av en läskig fotograf eftersom mitt foto tydligen var för glansigt. Han tog fyra bilder och visade alla på en skärm. Jag väljer en och han stirrar på mig, ler och säger -are you sure?- Smickrande värre!
Vi åt i stalovaian och den exotiska vegetariska kosten bestod av potatis, kål och ägg. Calle åt en efterrätt som bestod av typ rödfärgad creme fraiche > scary och tydligen äckligt.
Nu sitter vi på ett internetcafe på campus. Det kostar 25kr i timmen. Dessvärre finns ingen möjlighet att koppla in kameran, så jag kan inte lägga upp några bilder. Förhoppningsvis kan vi hitta någonstans i stan där det går. Faktumet att det är vakter runt hela universitet göratt varken Andreas eller min familj kommer få se mitt rum. Det är väldigt trist, men det ordnar sig. Jag mår efter omständigheterna bra. Det här måste bara få sjunka in lite.
Det är jobbigt att kopiera in alla å, ä och ö. Jag kanske missade några.
Vikingline. Vi kändes som de enda svenskarna på hela båten. Finsk karaoke, porrlila gardiner och husbandet escort (vilket säger allt). Vi hittade en resturang och jag åt chevreost. I hytten lyssnade vi på fin musik. Det är tur att Kalle har bra musiksmak. Hytten var som en hytt brukar vara. Vit och liten. Vi var glada, även om allt kändes lite konstigt. Det kändes helt enkelt som att åka på semester utan att kunna tänka -snart är jag hemma igen-.
Vi kom fram till Helsingfors på morgonen. I hissen stod en kille och drack öl. 9 på morgonen. Finland<3
Vi lodade runt lite i stan och hamnade till slut på Fazers cafe. Jag åt en bakelse med vit choklad och vinbär.
Vi gick in i en finsk kyrka och konstaterade att den följde samma monster som det mesta i Finland; Kalt, tomt och -stilrent- (omojligt att göra citattecken med det här tagentbordet). Sen gick vi in i en rysk-ortodox kyrka och den var mer party. Guld och grejer, mer blingbling helt enkelt. Vi sökte upp en sjysst kebabställe och jag åt falafel. Vi drog oss bort mot tågstationen. Vi snackade med någon informatör som sa att vi skulle åka från spår 6. Vi gick dit och självklart var skylten till spår 6 sönderfallen. Ryssland <3
Tåget rullade in till slut. Jag och Johanna skulle sova i samma kupe. Det var en matta på golvet, en trasig radio och ingen stege till vara sängar, vilket lockade till vissa aktobatiska övningar. Efter några stationer kliver ett par in som tydligen ska sova hos oss. Det konstiga är att anledningen till att Calle inte fick sova i vår kupe var att det skulle vara herr-och damkupeer. Men där tvingas vi ändå stå ut med den här mannens underliga kroppslukt och snarkningar. Konduktoren ber oss fylla i massa papper, ett av dem på bara ryska. Men med ett lexikon lyckades vi lista ut allt vi skulle skriva.
Imorse kom vi fram till Moskva. Vi får tag i en (svart)taxi som tar oss till MGU för 1000 rubel med hans minivan. Vi kommer dit, hittar sektor E som vi enligt våra papper från iventus ska bo i. Dessvärre stor en vakt ivägen och vi inser att vi inte kommer att komma in. Vi går runt till huvudingången, men den visar sig också vaktas av vakter. Jag hittar en student som pratar engelska och frågar vad vi ska göra. Han tar mig till en reception (hål i väggen). Kvinnan i receptionen ringer någonstans och ger mig luren. En tjej som pratar engelska säger att hon kommer och möter oss om en kvart. Jag tackar killen for hjälpen och det sista han säger är -welcome to Russia-. Yes.
Efter 25 minuter kommer en liten tjej i rosa flipflops. Hon vill ha vora foton och kolla på vora pass. Sedan går hon iväg och säger att hon ska fixa vora ID-kort och ska vara tillbaka om en halvtimme. Vi satte oss i parken utanfor MGU. En halvtimme... en timme... en och en halv timme... två timmar! En tjej med enorma ogonfransar som hette Lena ger oss våra ID-kort och sager att den andra tjejen inte vågade hmta oss for hon trodde att vi var så arga for att det tagit sån tid. Vi var inte arga, men trotta och framfor allt hungriga. Klockan två hade vi inte atit någon frukost och dagen innan hade vi inte atit middag.
Rummen, det stora spänningsmomentet. Ja, det är lite skabbigt. Ja, det luktar lite konstigt. Ja, jag bor bredvid en kines. Jag har inte sett henne än, men hennes trosor hängde i duschen. Henrietta!?! P.g.a. renoveringar så ska vi kanske få flytta i mitten av september. Allt är lite förvirrat, men det är okej.
Jag fick även fotas av en läskig fotograf eftersom mitt foto tydligen var för glansigt. Han tog fyra bilder och visade alla på en skärm. Jag väljer en och han stirrar på mig, ler och säger -are you sure?- Smickrande värre!
Vi åt i stalovaian och den exotiska vegetariska kosten bestod av potatis, kål och ägg. Calle åt en efterrätt som bestod av typ rödfärgad creme fraiche > scary och tydligen äckligt.
Nu sitter vi på ett internetcafe på campus. Det kostar 25kr i timmen. Dessvärre finns ingen möjlighet att koppla in kameran, så jag kan inte lägga upp några bilder. Förhoppningsvis kan vi hitta någonstans i stan där det går. Faktumet att det är vakter runt hela universitet göratt varken Andreas eller min familj kommer få se mitt rum. Det är väldigt trist, men det ordnar sig. Jag mår efter omständigheterna bra. Det här måste bara få sjunka in lite.
Det är jobbigt att kopiera in alla å, ä och ö. Jag kanske missade några.
Kommentarer
Postat av: Henrietta
Isabelle!?!
Läskigt det där med kinesiskan. Men MGU har nog en fin tanke bakom det hela. Undrar vem jag kan tänkas dela badrum med... Tanja kanske.
Tur att det bara var LITE skabbigt iaf, då överlever man.
Saknar dig och de andra osedvanligt mycket!
Puss o kram
Trackback